Jag vågar påstå att längtan präglar många människor under december månad. Julens längtan (samt önskan att tjäna pengar på julens längtan) blir synlig redan i november då julpyntet åker upp i butikerna. Sedan följer advent i fyra omgångar där själva ordet, latinets adventus, betyder ankomst. Hela högtiden är således en nedräkning; en väntan på denna ankomst. Ofta har vi en medveten längtan efter något i juletider, såsom en längtan efter ledighet eller efter den perfekta julen.

När det gäller relationer till nära och kära i juletid kan längtan ofta vara mer komplex, ibland också mer smärtsam. Det kan väckas en längtan tillbaka till något som man haft i sin barndom eller till något som man hoppas kunna få i framtiden. Ibland blir längtan kvävd på vägen efter alltför många besvikelser, men många gånger gror den fortfarande trots motgångar, likt en hoppfull växt som vägrar ge upp förhoppningen om någonting annat, något bättre. Det finns en väldig kraft i längtan.

Svenska Dagbladet publicerar i dagarna en artikelserie om längtan. I den fjärde delen talas det om en längtan av existentiell karaktär. Denna längtan förefaller mindre inriktad på att nå ett tydligt yttre mål. Istället ryms där blandade känslor kring vem man är och var man hör hemma, kanske en slags längtan efter helhet och mening.  Svenska Dagbladet intervjuar Owe Wikström, professor i religionspsykologi, författare och psykoterapeut. I sin bok ”Till längtans försvar” skriver han om just en sådan svårdefinierbar längtan, en längtan som ofta innehåller både lycka och sorg på samma gång. Att uppleva en sådan längtan samtidigt som ensamhet och vilsenhet kan upplevas som en slags existentiell tomhet. Detta tillstånd kan verka snarlikt en depression, men är enligt Wikström ingenting som behöver ”botas bort”. Istället är detta tillstånd en hjälp som kan påminna oss om livets storhet och skönhet, om hur vi gör det bästa möjliga av vårt eget liv. Han säger i artikeln: ”Att ta dessa frågor på allvar är avgörande. Kanske är vemodets och längtans starka känsla av samtidig lycka och sorg livets eget sätt att påminna oss om dess ofrånkomliga skörhet”.

Att bekanta sig med sin egen längtan under julledigheten, istället för att fly ifrån den, kan vara väl investerad tid. Ledigheten och minnen från tidigare julhelger gör att många känslor får chansen att röra sig lite friare än de har möjlighet till i den rutinbundna vardagen. Detta kan förstås vara både jobbigt och inspirerande. Framför allt är det kanske nyttigt. Att som Wikström säger, ta sin egen känsla av längtan på allvar, kan hjälpa oss att skapa ett större livsutrymme för oss själva och hjälpa oss att ta vara på det liv vi har på bästa sätt. Gott nytt år!