Det händer en hel del som är intressant ur en psykologisk synvinkel. Lite nu och då hittar jag inbjudningar till föreläsningar, föreställningar och andra kulturevenemang. Nya böcker, texter och musik letar sin publik och mitt i allt detta står ofta jag och betraktar informationsflödet med stor nyfikenhet, ibland med psykologglasögonen på. Jag tänker att jag kan dela med mig lite av detta till er och att det kan utmynna i olika ”nyfiken-på”-inlägg. Ta gärna till er det som passar era intressen och hoppa med gott samvete över resten. Allt passar inte alla, men något passar säkert någon. Om ni själva vet något roligt, viktigt eller intressant som händer framöver så tipsa mig gärna om det, jag är nyfiken på det mesta här i livet som har en koppling till människor och psykologi.
Först och främst; just nu (9:e-13:e mars) pågår Tempo dokumentärfilmsfestival med tema psykologi/terapi. Olika dokumentärfilmer om personliga livsöden och hur de hanteras och bearbetas visas på söder i Stockholm, närmare bestämt i Skrapan och på biografen Victoria. För att se hela programmet, klicka här. Som exempel kan nämnas en film med titeln ”Att våga minnas- work in progress” (ifrån vilken jag lånat bilden nedan) som handlar om vad som händer när en kvinna börjar minnas en våldtäkt som hon varit med om.
Det finns en till kulturhändelse i veckan som handlar om sexualitet och kanske även frågor om makt (gissar och hoppas jag). Det är historiska muséet som imorgon, den 10:e mars, har ett evenemang som de kallar ”Sex under 100 år”. Det pågår kl 17.30-19.30, är gratis men kräver en föranmälan då antal platser är begränsade. För anmälan och mer information, klicka här. Historiska muséet erbjuder filmvisning, paneldiskussion, teater och författarsamtal kring ämnet sex och sexualupplysning. De ställer sig följande frågor som ska försöka besvaras av såväl författare, journalister, sexologer, RFSU:s ordförande och skådespelare (som finns på bilden nedan som jag lånat):
Hur pratade vi om sex på 1930-talet, 1960-talet eller 1980-talet? Vad var kontroversiellt då, och vad väcker debatt idag? Vad har hänt med synen på sexualitet på 100 år, och vart är vi på väg?
Vad har ett evenemang med ett historiskt perspektiv på sex med psykologi och göra, kanske någon undrar. Jag tänker att sex är ett ämne som berör de allra flesta människor, men som – med tanke på detta – har tenderat att ta ovanligt lite plats i många terapirum under de senaste åren. Under många år ämnet sexualitet tagit en mycket liten plats i utbildningen av psykologer och psykoterapeuter, vilket möjligen skapat en generell brist hos yrkeskåren att tala om dessa frågor, något som Rebecca Jablonski uppmärksammat i sin D-uppsats i psykologi. Jag tror dock att denna brist är på väg att växa bort från yrkeskåren, det finns många goda exempel på detta. I många år har till exempel RFSU gått i bräschen för en sådan utveckling, där de både bedriver mottagning med behandlare har specialkompetens att arbeta med sexuella problem samt vidareutbildar andra behandlare till en liknande specialkompetens. Ämnen kring genus och sexualitet får även allt större plats inom psykologutbildningen, i takt med att detta uppmärksammas.
Det blev en lång utläggning för att förklara kopplingen mellan historiska muséets evenemang och psykologi. Min poäng är att jag tror det är viktigt på flera plan att sex inte lämnas som en fråga som ska avhandlas i veckotidningar och på löpsedlar, utan att det medvetet skapas ett större utrymme till att diskutera frågor kring sexualitet på ett öppet, kunnigt och respektfullt sätt. Alla perspektiv är viktiga; historiska, sociologiska och psykologiska. Detta gäller både i det offentliga rummet och inne i behandlingsrummet.
